Katarina

And back on track.
Många har frågat mig hur i helsike jag har vågat hoppa upp på cykeln igen efter vad som hände torsdagen den 25/8. Visst, allla visste att jag skulle hoppa upp på den igen, men det tanke på hur jag slog mig och att det bara blev värre med smärtan för varje dag som gick var det ingen som anade att jag hade tänkt hoppa upp på cykeln redan på måndagen...(Hade dock vissa förhinder och kom aldrig hem på cykeln utan blev hämtad me3d bil.)
Men sådan är jag. Detta är, vad jag tror, tack vare mina 11 år inom cheerleadingen. 11 års tuff träning då man fick lära sig att "faller man, är det bara upp och köra igen". Man vet vad man gjorde för fel när man föll. Då är det bara: upp - gör om - gör rätt. Så nu vill jag tacka mina 11 år inom cheerleadingen samt mina 11 år av grym coaching. Nu lyfter jag upp er alla och jag vill bara säga tack !

Jag har börjat twittra nu....(Bettans fel). Ringer till mig en lördagsmorgon och säger: "Hej är du vaken?" (Klockan var halv nio....) Hon hade visst inget på hjärtat och en halvtimme senare: "Hej är du vaken nu? Alltså jag har sovmorgon men jag är inte alls trött..." "Neh okej?" "Jag har fixat en twitter till dig nu så att vi kan skriva och hålla koll på vad som händer i varandras liv, bra va? Jag har döpt dig till kattasoderstrom för jag heter millasoderstrom" (Jag har efter detta bytt namn TVÅ gånger...) Checka in mig och syrran på twitter: kattens & millasoderstrom. 
 

Till och med förra fredagen mådde jag bättre än idag ?! Jag fattar inte. Natten har varit fruktansvärd och morgonen minst lika hemsk. Jag mår så illa och har knappt ätit något sen klockan sju igår... (ett äpple). Och med tanke på att jag fick hoppa på porslinsbussen imorse så är det inte så konstigt. Tabletterna gör mig illamående och då tappar jag aptiten och då leder det ju självklart till att jag får köra porslinsbussen... Det blev dock en kort resa... som tur var. Men en macka har jag i alla fall lyckats få i mig nu, men inte fan mår jag bättre för det ?!

***********************************

Jag vill lyfta fram en person idag. En kvinna som jag verkligen ser upp till. En kvinna som det är krut i !  Jag kommer ihåg första gången som vi verkligen talades vid, på facebook. Alla var ute och klubbade, utom du och jag. Du för att du var höggravid och jag för att jag var sjuk. Vi satt på chatten och snackade i cirkus 4 timmar. Det kändes som att vi alltid känt varandra och vi hade så mycket gemensamt. Idag kan jag inget annat säga att du är sjukt speciell ! Det går alltid att prata med dig om allt och du vet att jag finns för dig. I alla stunder, oavsett. Du är stark, du har viljan, du har kraften, du har orken, du har personligheten. Du kan allt. Låt aldrig någon trycka ner dig... Stampa tillbaka istället, och det vet jag att du kan. I mina ögon är du the Queen...



Bästa Sandra ! <3

Satt på lunchen och funderade och försökte komma fram till hur länge jag och Jonas varit tillsammans nu, officiellt dvs, haha ! Och vad kom då upp i mitt huvud? Jo att det var månadsdagen idag, haha ! Men sen blev det jobbigt... Hur många månader ? Frågan kom upp i helgen och ingen av oss orkade räkna men nu gjorde jag ett tappert försök. Jag kom fram till 1) Vi blev tillsammans i mars 2010 och 2) Vi hade halvårsdag på Kreta i september förra året. Då kom jag snabbt fram till följande: Mars har vi passerat så i ett år har vi iaf varit tillsammans, den saken är klar. Sen var nästa sak: Om en månad är det halvårsdag och ja 1+1/2-1=17 ! HAHA I did it !

Så vad ska vi då göra en sån här trevlig kväll?
Inte blir det någon romantisk middag. (Jag äter nog ute i Haninge eller påvägen hem därifrån.)
Inte lär jag få några blommor. (Detta har skett typ två gånger under vår tid tillsammans - Min födelsedag 2010 och Alla Hjärtans dag 2011)
Inte kommer vi att öppna den fina vitvinsflaskan som vi har i barskåpet. (Jag har fortfarande Citodon i kroppen och hjärnskakningen tillsammans med läkaren har sagt mig att jag inte får dricka alkohol förs tidigast fredag.)
Men frågan är; blir jag ledsen för det ? Nej nej nej, inte alls. För jag har dig och det är det viktigaste för mig...

PUSS !

Jag är lite off fortfarande. Jag ska inte ljuga. Smällen i torsdags har satt sina spår, helt klart. Hjulhelvetet på cykeln fastnade i det nybyggda tvärbanespåret och jag flög över. Tackar mig själv för att jag är så cool som har hjälm på mig.
Idag blir det heltklart nyinköp av hoj. Visst, den gamla funkar helt klart men jag VÄGRAR att köra den. Jag ska ha en ny och den gamla donerar jag till Jonas, haha ! Detta betyder att jag måste ut till Haninge ikväll. Middag och leverans av ny cykel från Biltema till Solna, YEY ! Men jag hatar bara att åka vägen dit... Svårt att bojkotta SL om man åker med dem...

Jag insåg imorse när jag satte på mig ett par av favoritjeansen att de inte sitter lika snyggt som innan sommaren. Att cykla cirkus 5 mil i veckan har verkligen satt sina spår. Jag väger mig inte, sån skit sysslar jag inte med. Då finns risken bara att jag faller tillbaka i onda tankar. Nu ska här byggas mukkler ! Och Jonas triggar mig som bara den. Detta genom att lägga om sin egen träning. Han har gått upp till att träna 4 ggr/veckan samt byta träningstaktik. Han vill vara allas "ögongodis, se men inte röra" då vi befinner oss i Turkiet om mindre än 2 månader. Haha!, tänker jag och då vill jag också visa att jag kan. Men min taktik är lättare. Jag cyklar ju som sagt iaf MINST 4 mil/veckan. Därtill kommer jag att lägga till 2 pass styrka-och kondition på gymet/veckan. (I mån av tid utanför jobbet dvs.) Det kommer att passa mig. Jag ska inte bli extrem, bara fylla ut mina kläder med läckerhet ist ! ;)

Tja ! Katarina "Tjatta" Söderström här... Ja, mitt nya nickname här på arbetet är just så, Tjatta, mest för att jag är så bra på att snacka sägs det... jag förstår inte, haha ! Om 15 minuter kommer min praktikant, jag ska lära henne allt jag kan ! 

Men det jag ville komma till: Vägen till mannens hjärta går igenom magen, jo tack ! Jag har blivit så huslig av mig att det inte är sant ! Är detta verkligen jag ? :S Allt görs ifrån bas ! Allt blir godast ! Igår var det Pasta Carbonara igen med extra touch ! And Jonas liked it ! Idag... ja vad blir det idag (förutom att försöka hinna färga håret, tvätta och städa?) Det blir crêpes ! Jag bestämmer innehåller och Jonas får njuta, som vanligt alltså. Det blir en ost och champinjon varaiant och jag längtar hem till köket redan nu ! För ett år sedan levde jag på pås-såser och färdiglagade köttbullar.... men den tiden är förbi. Kommer man hem till oss är det numera bara hemlagat som gäller. Supernice, verkligen. Men vad gör då att jag tycker att det är så himla luk med att baka och laga mat ? Jag vet. Jag bor tillsammans med en person som verkligen visar sin uppskattning till det., Det är liksom inte Bullens och vita bönor i tomat som gäller längre, bara ibland ^^. Jag känner att jag lyckas och det får mig att vilja göra mer mer mer. Det är liksom... ROLIGT ?! hallå vad händer med mig (särskilt så är det min familj som undrar detta, haha!) 



KUNG ! 

Jag är glad att jag har alla omkring mig. Alla som jag älskar och alla som jag bryr mig om. Alla som jag kan prata med och alla som jag kan dela det allra hemligaste och roligaste med ! Jag har under mina år lärt mig och jag följer mina egna regler, hellre 100 nära vänner än en bästa vän... vi vet ju alla hur det funkar... Att vara närmast med någon kan vara jättejättetrevligt, sure. Men det skiter sig, tro mig. Jag är glad att jag har alla som jag inte kan räkna på mina fingrar. Extremt nära vänner som jag alltid kan prata med och som jag alltid finns för, och det vet ni alla om. Ni är speciella. En utav dessa speciella tog denna fruktanvärt roliga bild på mig igår ! Jag lovar Sandra, denna ska INTE läggas upp i min tävlingsprofil, eller kanske ? Vad tycker du..? xD



Jag lever ett underbart liv just nu, tror jag. Lite frågetecken som stör min vardag men dessa ska jag kolla upp. Jag lever hur som helst i ett litet underbart lyckorus ! Älskling, med dig kan även den tråkigaste av vardagskvällar bli helt fasansfullt rolig ! Det märks så på min sträckta fotsula och alla mina blåmärken som jag var tvungen att redigera bort i bilderna igår ! Men jag har så kul, dina ögon lyser och jag... JA JAG ÄR FAN TOKKÄR ! Snart har det varit du och jag i 1 och ett halvt år. Jag känner dig bättre än någonsin och du mig. Vi kan varandra. Agerar rätt och har det så bra. Till och med MTV är med oss ! (Jag testade deras lovegrej igår på min lediga dag och detta blev svaret): MTV match: Katarina & Jonas: Alla är avundsjuka på er romans. Jonas är den snällaste personen. Ni ser ut som det finaste paret någonsin. Jonas kommenterade det i stil med "Ja dom kan dom! ;)"  

Till sist: Kärlek till att som betyder ! Ni gör mitt liv fruktansvärt roligt och jag njuter varje dag som jag får vara med er alla ! Ducken ikväll ? Ja kanske det. Sugen är jag, mindre sugen på att gå upp imorgon bara, men värre har jag åstakommit i mina dagar !  

Ja nu är vi i full gång ! Planera och spara, tjäna extra och kämpa. Allt på samma gång. Just nu går väl tankarna mest till hur man ska spara på bästa sätt, få pengarna att växa. Sparkonton, fonder, aktier ? Nej jag är inte tillräckligt insatt, men man kan ju alltid bli ! Imorse gjorde jag en lista på vad jag ska göra för att få mina pengar att samla sig på bästa sätt. Listan blev lång och jag känner att vill jag, så kan jag ! Det är alltid och verkligen egentligen ALLTID alla onödiga småsaker som ställer till det ! Genom att göra upp en lista på detta förstorar man sina chanser att lyckas. Jag vet att vi kan för jag vet att vi vill !
Jag ger oss ett starkt år av möjligheter !

Alla som någonsin varit i ett förhållande vet vad jag menar.... alla kvinnor, ni vet....
Kommer ni ihåg den där första tiden man hade med den där speciella människan..? Han som betöd så där jättemycket så att det pirrade i magen bara man tänkte på honom? Just den tiden då man inte riktigt visste vart man var, tsm? vänner? eller kanske vänner med förmåner? Man gjorde allt för att se och vara så bra som möjligt i dennes ögon.
Jag kom att tänka på detta efter duschen igårkväll, då jag öppnade garderoben och tog fram ett av mina par favvotrosor, de där ljusblå hotpantsen från H&M. Visst, de ser inte mycket ut för världen men väl på skär de supersnyggt över rumpan.
Kommer ni ihåg paniken, planeringen och tankarna..? Tiderna i underklädesbutikerna för att hitta det där lilla extra? Det där som skulle visa att jag är inte bara snygg ovanpå utan även under, närmast huden!
Man är väl inte där på samma sätt längre, men tro mig, när det gäller underkläder är jag snäppet vassare än många andra. En fin kropp ska prydas av fina kläder..? Ja den har jag hört.

Massa kärlek till precious ! Du får mitt liv att rulla och mitt hjärta att hoppa !
15 oktober drar vi och jag kan inte säga mkt annat än att jag längtar livet ur mig ! All my love !

Hade en jättemysig lunch med Sandra och lilla Ellie igår. Mycket snack blir det och jag säger det igen: Jag finns för er ! Alltid och oavsett ! Sånna ord tåls att upprepas, iaf enligt min mening. En sån vacker present hade vi fått också som jag såg när jag kom hem ifrån jobbet igår. Fyra jättefina bilder i fyra jättefina ramar. Det var det på Elie jag såg först. Ellie sittandes med sitt underbara leende... på Jonas hoj !  Jag blev så glad och varm inombords att det kom en tår.
De andra var på Jonas morotcykel i tre olika läckra vinklar, en där även jag och Jonas satt på. Det var så kul att se och en av de vackraste presenterna man kan tänka sig ! Ännu ett stort tack !

Det blev ingen utång igår (...eller?) Haha ! Klart att det blev. Dan ska lämna oss för thaiboxning i thailand för tre månader och klart att man ska sparka då ?! Allt in och inget utanför ! Såg bilderna imorse och de kommer upp ikväll... haha ooooh vad kul det ska bli !

Det har varit en jobbig vecka... men allt. Jobbigast har väl ändå varit att Jonas haft semester... och inte jag. Han är hemma på nätterna men känns nästan som att vi inte setts på en vecka ! :s Jag vet att det låter asskumt men så är det ! Som att någon är nära, men ändå inte. Som att jag saknar dig varje dag. Men du är bäst, och du fick mig verkligen att inte vilja lämna sängen imorse...



Jag känner att jag behöver komma bort med dig under nästa vecka. Om bara för en natt, sova på annan plats. Komma bort ifrån vardagen... Men en vecka full med allt, där rymms inte det man mest av allt vill. Funderar bara på att kanske gräva ner mig i sängen den här veckan som kommer och skita i det mesta. I min fantasi tro att jag är någon annanstans och bara hoppas på att om man tänker lite hårdare så blir det verklighet...?

Nu har jag lyssnat igenom B.E.P's nya album The Beginning och jag har lugnt hittat plattans bästa låt ! Dessutom är det ett av bonustracken !



Generellt är det är albumet mycket bättre än det förra, The End. Visst, det hade superhitsen men även bara en massa utfyllnad enligt mig. Här är alla låtar grymma att lyssna på. Gänget kommer inte att få bestämma mycket musik ikväll !

Det blir en tuff dag idag. Jobb mellan 8-18 (men jag ska luncha med Sandra! :D) Cykla hem i ilfart, åka till Kista för att fixa ny mobil(abonnemang), lite snygga kläder till helgen och kanske äta och SEN blire avspark för Dan som lämnar oss för Thailand i hela TRE MÅNADER ! :( (Får se hur hårt det blir ifrån min sida... jobbar 9-19.30 imorgon.... ;)

Det är ju, som alla vet, mycket som går runt i mitt huvud just nu. Men idag är det bara Norge jag tänker på. Vårt kära glada grannland i en extrem chock och sorg, förrådd av en utav sina egna. Man förstår inte. Det har hänt, men det känns så overkligt. Medstop var självklart med under den tysta minuten idag och vi förlängde den till två. Men inom oss har vi en tyst minut varje minut. Tänk var en person kan åstakomma på en ö fylld av försvarslösa ungdomar. Att ens kunna göra det, jag fattar inte. Jag tror inte att jag är ensam. Jag har hört ord som: "Vilken tur att det inte var terriorister..." Antar att det syftades på stora terrorgrupper och liknande, men detta måste vara terrorns terrorist, en man mot sin egen nation. En man som fått fler än 90 personen att få sätta livet till på ett extremt martysikt vis. (Nu syftar jag på skräckhändelsen på ön). Om inte det är terror, då vet jag inte vad det är... 

Nu vill jag inte dela med mig utav mina grubbliga tankar mer. Resten håller jag för mig själv men vi är nog alla överens.

Jag vet, du vet, alla börjar se. Jag har det tuff, riktigt jävla tufft just nu. Men jag kämpar för att inte falla. Det är en bit kvar och jag kämpar för att inte behöva springa uppförs. Är man på toppen är det alltid lättast, bara att springa ner ifrån det onda berget. Men frågan är om det inte har börjat luta neråt..? Det kan jag just nu inte ens själv svara på. Men jag har dig. Du som finns där och pratar med mig. Jag vill inte förlora dig och verkligen inte pågrund utav en sak som denna. Har varit här förut, och jag vill inte att du ska få vara med om det. Men det är svårt. En kamp om vad som är rätt och fel. Hjärnan säger rätt, kroppen säger fel. Hjärnan säger fel, kroppen säger rätt. Det finns ingen symbios mellan de båda parterna. Men jag måste förstå att vad hjärna och kropp än säger, så är det alltid kroppen som har rätt. Så varför lyssnar man inte på den ? Varför låter man de få hjärncellerna man har styra ? Jo för att man inte vet bättre när man tänker såhär... Hjärnan intalar kroppen och kroppen kan inte annat än att hålla med, lida av hjärnans dumma ideér och påhitt. Den vill inte lyssna, men den måste, har inget val. Hjärnan i sin tur vägrar lyssna på kroppen, den skriker saker som känns helt fel, katastrofala och panikartade, men den väljer att inte höra, inte märka. Jag vet vad jag måste göra och jag vet också att du inget kan göra. Det är jag som måste fixa det här. Men stödet du ger mig är enormt och så varmt att man kan göra allt för att just du ska vilja ha kvar mig.

Allt för dig, allt för din kärlek och allt för din närhet... Men självklart också för min egen del (prio)

Been there, done it all....

LIKE IT !

Kärleken rinner över och jag lever i ett lyckorus. Vi har så kul tsm och det får mig att må så bra. Det är mycket som tär på mig just nu, men du hjälper mig att leva. Vaknade verkligen upp som "en ny människa" imorse... not. Såhär trött har jag inte vaknat sedan förra fredagen (och då var jag sjukt bakis!)

Gårdagen blev inte alls som jag hade tänkt mig den, i positiv bemärkelse. Jag tänkte boka tid till att göra min tatuering inne i stan men som tur var kom jag mitt i en lucka och fick göra den DIRR ! Det händer typ... aldrig ? Nu är jag så nöjd med den och längtar till fredag då jag äntligen kan få ta bort plasten. Jag skulle ju både ha städat och fixat men det hanns liksom inte med. Ustället fokuserade jag på att göra en jättegod middag (som vanligt?) till min älskling och mig. Eftersom jag näst intill är portad ifrån tvättstugan så fick Jonas även sköta det, jag gör ju bara illa mig därnere ?!

När morsan berättade deras härliga planer inför kvällen blev jag jättesugen och avis till tusen ! Vill också till Texas och käka middag ikväll ! Men frågan är om vi är två  i hushållet som vill det? Man kan ju alltid fråga, hålla tummarna och hoppas ;D Annars gör jag helt enkelt bara något smaskigt hemma. Jag är ju tydligen KUNG på det nu !

Efter mitt och Lenas research på jobbet igår tändes en eld i Jonas huvud. Vi kollade runt, jämförde fixa och dona. Jonas är sugen, jag likaså. Planerna har fått mig att bestämma mig för att bli ekonomisk, ja, tro det eller ej haha ! Nu ska jag göra upp en budgetplan för mig och jag ska hålla den stenhårt. Detta är verkligen ngt jag vill ! Men hur länge måste man vänta..? Ganska länge, eller om man kämpar hårt, ett år ? Cirkus... Men Jonas är rolig, vill han ngt så GÖR han det nu. Men detta får han inte göra som han vill. Det här ska vi vara två om... :)

Nu ska jag fixa mig, åka in till min nya tatuerare inne i stan och boka tid, tänk om jag får göra den redan idag ? :O skulle vara så kul, men drömma kan man. NU ska foten bli SNYGG ! Efter mitt stadsbesök tänkte jag dra mig hemmåt, fixa lite hemma, baka och göra god mat till mig älskling. (as always) Ikväll är det tvättstugan och jag tänkte väl försöka hinna mig på en lååång springrunda också !



Du, du och ingen annan.