Fallen...

And back on track.
Många har frågat mig hur i helsike jag har vågat hoppa upp på cykeln igen efter vad som hände torsdagen den 25/8. Visst, allla visste att jag skulle hoppa upp på den igen, men det tanke på hur jag slog mig och att det bara blev värre med smärtan för varje dag som gick var det ingen som anade att jag hade tänkt hoppa upp på cykeln redan på måndagen...(Hade dock vissa förhinder och kom aldrig hem på cykeln utan blev hämtad me3d bil.)
Men sådan är jag. Detta är, vad jag tror, tack vare mina 11 år inom cheerleadingen. 11 års tuff träning då man fick lära sig att "faller man, är det bara upp och köra igen". Man vet vad man gjorde för fel när man föll. Då är det bara: upp - gör om - gör rätt. Så nu vill jag tacka mina 11 år inom cheerleadingen samt mina 11 år av grym coaching. Nu lyfter jag upp er alla och jag vill bara säga tack !

Jag har börjat twittra nu....(Bettans fel). Ringer till mig en lördagsmorgon och säger: "Hej är du vaken?" (Klockan var halv nio....) Hon hade visst inget på hjärtat och en halvtimme senare: "Hej är du vaken nu? Alltså jag har sovmorgon men jag är inte alls trött..." "Neh okej?" "Jag har fixat en twitter till dig nu så att vi kan skriva och hålla koll på vad som händer i varandras liv, bra va? Jag har döpt dig till kattasoderstrom för jag heter millasoderstrom" (Jag har efter detta bytt namn TVÅ gånger...) Checka in mig och syrran på twitter: kattens & millasoderstrom. 
 

Hej, Jag har mått bättre...

Till och med förra fredagen mådde jag bättre än idag ?! Jag fattar inte. Natten har varit fruktansvärd och morgonen minst lika hemsk. Jag mår så illa och har knappt ätit något sen klockan sju igår... (ett äpple). Och med tanke på att jag fick hoppa på porslinsbussen imorse så är det inte så konstigt. Tabletterna gör mig illamående och då tappar jag aptiten och då leder det ju självklart till att jag får köra porslinsbussen... Det blev dock en kort resa... som tur var. Men en macka har jag i alla fall lyckats få i mig nu, men inte fan mår jag bättre för det ?!

***********************************

Jag vill lyfta fram en person idag. En kvinna som jag verkligen ser upp till. En kvinna som det är krut i !  Jag kommer ihåg första gången som vi verkligen talades vid, på facebook. Alla var ute och klubbade, utom du och jag. Du för att du var höggravid och jag för att jag var sjuk. Vi satt på chatten och snackade i cirkus 4 timmar. Det kändes som att vi alltid känt varandra och vi hade så mycket gemensamt. Idag kan jag inget annat säga att du är sjukt speciell ! Det går alltid att prata med dig om allt och du vet att jag finns för dig. I alla stunder, oavsett. Du är stark, du har viljan, du har kraften, du har orken, du har personligheten. Du kan allt. Låt aldrig någon trycka ner dig... Stampa tillbaka istället, och det vet jag att du kan. I mina ögon är du the Queen...



Bästa Sandra ! <3

RSS 2.0