Katarina

Det har gått för långt. Du styr mitt liv mer eller mindre. Jag gör som du säger. Du bedömmer vad jag ska göra och i vilken grad. Och du är inte ensam. Du har en kompanjon. Ni håller varandra på avstånd men mig håller ni er nära. Jag lyssnar på dem utav er som har det bästa att komma med. Ibland är det den ena, ibland den andra. Beror på, olika varje dag. Vi började som vänner. Ni "hjälpte" mig. Men nu går det överstyr. Är det mitt liv eller det ni vill att jag ska leva som jag ska leva?

Ikväll är det julmys på gamla underbara praktikplatsen! Hej och hallå Företagshotellet, här kommer två små söta praktikanter för att fira in julen tillsammans med er!

/KatarinaLinnéa