Katarina

Sitter som på nålar på trästolen. Sömnen höll på sig inatt och jag känner mig yr. Kanske är jag nervös? Men hur kan man vara nervös när man redan vet hur det kommer att gå och att man misslyckats? Med mamma som sällskap, precis som för två veckor sedan ska jag gå igenom detta för andra gången. Jag vet vad som behövs och vad som krävs, men tro mig, det är inte lätt, ingen dans på rosor. Var glad att du är som du är.

Ser verkligen fram emot att träffa Schyler efteråt sedan. Ska bli så mysigt!

Samtdigt som huvudet nästan sprängs av alla mina tankar sitter jag här med mitt älskade ämne (not?!) panikångest... Kanske borde ta en repa ner till bibblan för att resna tankarna, låna en bok om ämnet och för att ta mig en välbehövd "rast på eget initiativ"...

/KatarinaLinnéa