Katarina

Jag har nog inte garvat så mycket på länge som vi gjorde igår.
Stand Up på högsta nivå.
Födelsedagspresent till bästa lillasyster.
Det var hon värd och gå på stand up ska vi allt göra fler gånger.

Jag hamnade i en obekväm situation igårkväll...
Tågstationen, ett bekant ansikte.
Ett ansikte som för en kortare tid sedan lämnade ut alla sina känslor och sin kärlek till mig.
Jag tog inte emot. Jag visade mitt tydliga ointresse.
Vi blev ovänner. Du blev arg.
Att ses igen var jobbigt. Jag vet att han tyckte detsamma.
Ett tryck i stämningen töver det vanligta.
Obekvämhet.
Något fick mig att känna att han inte glömt mig.
Sättet jag fick en kram på och på sättet som du trots allt näst intill sniffade in all min parfym vid halsroten.
Sättet han frågade om hur det gick med min pojkvän och blicken jag fick när jag log av lycka och sa att det gick jättebra och att jag är så happy !
Det kommer aldrig att bli vi. Då som nu, jag har inte ändrat mig och kommer inte att göra det.


Men så Valborg då !

Ser fram emot kvällen. Vi blir fler än vanligt runt bordet.
Det är mycket som ska firas ikväll;
- Valborg
- En månad med hjärtat
- Jen's och Dan's ett år i lägenheten.
NU kör vi