Katarina

Patrykväll på 13 timmar.
10 bra, 3 lite mer ledsamma men ändå lättade.
Det jag menar är; JenKa kväll liksom, hallå ?! Alla som vet om oss vet hur det går till.
Men med migrän påkandes i bakhuvudet var jag inte på max, som jag brukar vara.
Men jag försökte, jag gjorde verkligen det.
Jag lämnade krogen, ensam. Sällskapet var kvar.
Jag ångrar att jag inte höll mig kvar 30 min till... För min bästa väns skull.
Jag blir frustrerad, ledsen och besviken på händelseförloppet. Men vad är jag att dömma..?
Jag var ju inte ens där. Men ord talar sina tydliga språk.
Men allt löser sig, allt löser sig. Och jag ställer upp för dig min vän till 100 %, det vet du.

Vad är folk att dömma ? Vad ger folk att ta sig rätten till det ? Ifrågasätta ens beteende, akter och åtaganden ? Tar sig rätten att gräva sig in i djupet utav ens personlighet. Gå på en som chockat slängts ner till marken av orala påhopp. Chocken av negativa överaskningar som väller över en, och att inte få hjälp upp.

I mitt berättande har den chockade so slagits till marken skinn på näsan. Tuff och vet vad hon tycker och tänker och står för sina åsikter. Står för sin rätt. Jag är bara ledsen att jag inte var där och hjälpte henne upp.
Hon är ju faktiskt min bästa vän... <3