Fobier eller rädsla..?
...hur kan man ens fundera på skillnaden. I vilket fall som helst så är det percis vad min pojkvän gjorde igår. Han förundras över alla mina fobier och börjar luska i vad som är fobier respektive rädslor. Jag svarade honom med att jag tänkte skriva upp alla obehagligheter på kylskåpet. Han garvar och säger bara: "haha ! då får jag köpa ett till kylskåp!" Jag tyckte det var lite elakt sagt och tänker härmed faktiskt sätta upp en lista med mina fobier/rädslor på kylen. Lappen skriver jag ut imorgon. Allt för att han ska hinna lära sig allt tills jag kommer hem ifrån Rhodos. Här följer min lista:
* Spindlar (och då är jag inte fjortis... jag får panik och kan inte andas när jag ser dessa äckliga "djur")
* Alla "varelser" som har fler än 4 ben... (den är inte naturligt?!)
* Mosade flygfän på vindrutor och visir... seriöst jag spyr.
* Viden (den är tuff och jag gråter) Många gånger hände det att jag sjukanmält mig ifrån skolan för att jag inte vågar gå upp för backen bakom huset. (ja och detta skedde enda upp till 3an i gymnasiet)
* Trånga utrymmen, fy fan för att stå längst in i hissen, på pubben eller på tuben då det är smockat med folk.
* Rulltrappor, allt sedan ett derby mellan Bajen och Gnaget då trappan tappade fästet av det tunga belastningen och jag klämdes mellan två stora män. (Solna station)
Min lilla reminder och när jag cyklar hem längst vägen kommer jag nog att komma på mer, MEN det får iaf plats på ett A4 på kylen, utan att köpa ett till kylskåp...
Men så vill jag då ändå passa på att berätta om mitt sorligaste men ändå roligaste komplex. Detta trädde i kraft i början av åttan opch höll i sig till 9ans mitt. Inte gick jag runt och hade panik för bikinin, celluliter, för stora öron eller för högt hårfäste, nejnej. Mitt komplex handlade om (och BARA om) mina ögonbryn. Jag planerade min första plockning in i minsta detalj. Jag belv jätttenöjd. Men minsta lilla att de var olika gav mig extrem panik. Detta ledde till att jag rakade av dem, försökte bleka dem, vägrade noppa, målade dem identliska och hade ögonbrynspenna i hela pannan... ja vart slutade det... med att jag sket i allt... Och nu är man vuxen... och skiter i ögonbrynen i princip... men det var en sorlig tid i mitt liv... stört med sant.
* Spindlar (och då är jag inte fjortis... jag får panik och kan inte andas när jag ser dessa äckliga "djur")
* Alla "varelser" som har fler än 4 ben... (den är inte naturligt?!)
* Mosade flygfän på vindrutor och visir... seriöst jag spyr.
* Viden (den är tuff och jag gråter) Många gånger hände det att jag sjukanmält mig ifrån skolan för att jag inte vågar gå upp för backen bakom huset. (ja och detta skedde enda upp till 3an i gymnasiet)
* Trånga utrymmen, fy fan för att stå längst in i hissen, på pubben eller på tuben då det är smockat med folk.
* Rulltrappor, allt sedan ett derby mellan Bajen och Gnaget då trappan tappade fästet av det tunga belastningen och jag klämdes mellan två stora män. (Solna station)
Min lilla reminder och när jag cyklar hem längst vägen kommer jag nog att komma på mer, MEN det får iaf plats på ett A4 på kylen, utan att köpa ett till kylskåp...
Men så vill jag då ändå passa på att berätta om mitt sorligaste men ändå roligaste komplex. Detta trädde i kraft i början av åttan opch höll i sig till 9ans mitt. Inte gick jag runt och hade panik för bikinin, celluliter, för stora öron eller för högt hårfäste, nejnej. Mitt komplex handlade om (och BARA om) mina ögonbryn. Jag planerade min första plockning in i minsta detalj. Jag belv jätttenöjd. Men minsta lilla att de var olika gav mig extrem panik. Detta ledde till att jag rakade av dem, försökte bleka dem, vägrade noppa, målade dem identliska och hade ögonbrynspenna i hela pannan... ja vart slutade det... med att jag sket i allt... Och nu är man vuxen... och skiter i ögonbrynen i princip... men det var en sorlig tid i mitt liv... stört med sant.
Kommentarer
Trackback
