Studenttider...

Vädret idag påminner mig om min stusent. Samma helt molntäckta himmel, doft av regn, halvkyliga brisar. Glädje. Jag hade så kul den här dagen. Ett minne för livet. Jag hade börjat må bra igen då. Jag kände att om jag vill, så kan jag... och se på mig idag. Visst jag gick upp som bara den direkt efter anorexin och nu har jag iof gått ner en del, MEN jag är hälsosam. Jag äter och jag äter allt. Jag älskar ju mat ?!





167 cm lång, 39,1 kg, ett BMI på 14. Det är på gränsen till död. Jag kan mycket möjligt ha dött i sömnen sas det, men jag lever.
Jag kunde ha varit död nu och missat allt detta...
Superzero vs. Superskinny fick mig verkligen att tänka. En av anorektikerbrudarna gav mig flashbacks. Jag såg vad hon tänkte och jag vet vad hon kände. Jag var som hon... Jag bespar er på värre bilder än dessa ovan. Jag ville bara berätta att man alltid, alltid, alltid kan få hjälp med sin ätstörning, oavsett åt vilket håll den är. Man kanske aldrig kommer att känna sig riktigt frisk, men man kan alltid bli bättre. SCÄ är Guds hem för alla sjuka samt vi som blivit friskförklarade. Hyllning till dem !

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0